Vi är alla en del av en utveckling, vare sig vi vill, önskar det eller inte. Livet är ett ständigt lärande, en möjlighet till växande ser jag det som, spännande och ibland riktigt tufft och utmanande. Vandringen kan gå enkelt, vägen känns lätt och jag ser och känner riktningen. Andra gånger är det svårare, jag förlorar mig, ser inte eller förstår inte landskapet och vet inte vilken väg jag ska välja. Min vägvisare har tagit mig över höga berg och genom djupa dalar, jag har sprungit vilse, ibland sökt i dimman. I perioder har stöd från andra varit helt avgörande för att jag ska hitta rätt, för att jag ska hitta till mina svar.
Idag vet jag att utveckling inte i första hand handlar om att något skall förändras eller tas bort i mig själv eller i mitt liv. Jag ska inte vara eller bli någon annan. I stället handlar det om att jag genom medvetenhet lär förstå, känna och acceptera hela mig, min kropp, mina tankar och mina känslor som präglats av den historia jag har med mig. Den medvetenheten innebär att jag i varje situation kan göra fria val som stöd för det liv jag vill leva.
