Dagens mål, ett fotouppdrag som krävde viss sikt. I bilen på väg upp till fjällturen i fredags ringde min pappa. Han hade hört på de norska nyheterna att det brunnit på fjället. Man hade evakuerat boende i stugorna i området men branden var nu under kontroll. Vår stuga ligger en bit ifrån det eldhärjade området, men från fjället skulle det säkert gå att se var det brunnit, och brandlukten fanns nog kvar.
På lördagens vandring såg vi var det brunnit från fjället, och mycket riktigt, vi såg rök och kände doften av brandröken.
Nu tänkte jag att jag skulle upp och fota området, vädret var dock inte med mig denna förmiddag. Dimman låg tät, sikten var noll och regnet hängde i luften.
Vi gav oss iväg ändå, vädret på fjället kan ju växla snabbt, och även om jag skulle få ge upp mitt projekt kunde det vara fint med en tur i den miljö som fjället erbjuder. Det är något särskilt, jag minns när jag tränade som mest inför stora mästerskap, då tillbringade jag alltid den hårdaste träningsveckan i fjällen. Då var det Vålådalen i Jämtlandsfjällen, där fann jag kraft och inspiration och lyckades ta ut allt av kroppen, utan att bli sjuk eller skadad. I Vålådalen lades grunden till VM medaljerna.
Nu vandrar vi i dimman upp på fjället. Väl uppe där jag tänkte fota är sikten noll, det är bara att lägga ner och vandra vidare. Vi går ner en bit och följer en dalgång, runt oss ligger dimman tung, då skingrar sig de tjocka molnen, en liten del av himlen visar sig, solen kämpar sig fram och framför oss ser jag regnbågen. Vackert och magiskt!
Så lättar molnen och dimman, vi går en bit in i dalen och vänder tillbaka upp på fjället. Nu är det tillräcklig sikt, jag får mina bilder av området, tackar vädergudarna och vandrar tillbaka till stugan.
Dags att städa, plocka ihop mina grejer, packa bilen och åka söderut. Har haft några fina dagar i stillhet för mig själv och nu ska det blir mysigt att fortsätta hösten med nära och kära i Falun.
