Ensam i fjällstugan. Väninnan åkte söderut för en ny arbetsvecka söndag eftermiddag, jag bestämde mig för att stanna några dagar till. Helt ensam är jag inte, familjens fyrfota medlem, dvärgpudeln Sam gör mig sällskap. Så det är Sam och jag. Under helgen var det en del vandrare och fågeljägare på fjället, men under måndagens vandring var det bara Sam och jag. Fem timmar, inte en människa, bara naturen och vi. Att vandra själv innebär större närvaro med naturen. Att vandra i tystnad likaså. Intrycken blir starkare.
Idag har jag hejat på en bilförare och bytt några ord med yngsta dottern, har nog pratat lite med Sam också, men mycket mer är det inte. Att vara i tystnad är rogivande och riktigt skönt.
Att dessutom vara i Norge, utan mobiluppkoppling mer är några minuter varje dag, det är vad jag behöver för att lägga ut texten, känns också bra. Har en TV, men det är mest vädret som intresserar mig, tänker på morgondagens vandring. Jag vet inte om det är tystnaden, vandringarna, naturen, den fantastiska hösten eller kanske allt detta, som gör det, men jag blir inspirerad att skriva och att rita. Kreativiteten kommer. Ser fram emot några ensamma dagar till i stugan med vandring på fjället i tystnad och med Sam som enda sällskap.
