Med intresse läser jag svd´s artikel om kvinnors ointresse för dagens chefsjobb;
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/dagens-chefsjobb-ointressanta-for-kvinnor_7954480.svd
Med dagens krav och förväntningar på chefsroller är jobben inte intressanta för kvinnor, och de unga kvinnorna är mest avvaktande.
Varför, jo därför att dagens chefsroller efterfrågar de kompetenser som finns i chefsskap, de kompetenser som vi normalt kallar manliga, och som förstås är vanligare hos män, och som i mindre utsträckning lockar kvinnor.
Men om vi vill utveckla företag, kommuner och organisationer kan vi ju ställa oss frågan var potentialen finns idag.
Jag tror att den i de allra flesta fall finns inom områden som fångas i ledarskapet. Det handlar om intresse för människor, kunskap för hur en människa fungerar. En glädje i att stödja medarbetare till att växa och utvecklas. Det handlar om samarbete mellan människor, om att bidra till synnergier så att 2+2=5
Menar vi allvar med att vi vill ta till vara kvinnlig kompetens, kvinnliga egenskaper. Då måste det ske förändringar i hur vi ställer kravprofiler när vi rekryterar chefer i framtiden. Kvaliteter som finns inom ledarskapet måste rankas högt och vara viktiga.
Då kan vi attrahera kvinnorna, och då kan vi också utveckla många verksamheter till att bli långt mycket bättre än de är idag.
Jag menar allvar och arbetar för att bidra till denna utveckling i min verksamhet idag!
