Livet är utveckling, vi kan inte stoppa den resa vi alla är på, vi kan kanske sätta oss på läktaren en stund, men livet brukar komma ikapp oss.
För mig, och kanske för de flesta har det verkligen inte varit en spikrak väg, ingen räls, snarare en ”Trollstigsväg” eller en berg och dalbana.
Livet är som att skala en lök, det finns ett nytt lager, ännu ett lager och ett lager till. Skillnaden på oss och löken är väl att på den senare tar lagren slut.….
